Vem är jag?

Kära besökare!

Välkommen till min sida. Det är otroligt svårt att skriva om sig själv. Vem är jag? I trettio år har jag försökt få svar på den frågan.

Jag är 35 år. Född och uppvuxen i Kronoby, Finland i en familj med mamma, pappa, två bröder, en syster, femtio katter, ett par tusen hönor och ett hundratal kalkoner. I en by där alla känner alla och nästan bättre än sig själv. Ja, det hörs väl att jag är född på landet och det är något som jag är mycket tacksam över. Tacksam över att få ha vuxit upp i naturen på landsbygden. Det var kanske inte så intressant då, men idag ser jag det som en rikedom att få ha den bakgrunden i bakfickan. Jag brukar tänka då jag går på stan och ser ungdomar hänga på gatan och äta snabbmat och snacka i sina telefoner och jämföra det med min barndom då man var någonstans i ett dike eller i nån traktor och lekte och mamma fick ringa runt till alla i byn för att söka mig och försöka få mig hem till middagen.

Under min uppväxt kände jag mig ofta lite utanför. Jag hade mina nära kompisar, men mina intressen var alltid helt olika och jag vågde aldrig berätta vad jag höll på med. När mina kompisar höll på med sitt idrottande och lyssnade på den nyaste popmusiken så var jag hemma och bakade till tonerna av Lotta Engberg. Hmmm vilken cool kille jag var, eller hur?

Efter nionde klass så visste jag inte vad jag ville göra i framtiden. Mina betyg var nu inte de bästa heller så nån läkare eller advokat skulle jag absolut inte bli och det hade jag inte planer på heller. Så jag stannade hem ett år och följande år tog jag ett mellanår och gick på folkhögskolan i Kronoby. Det var ett givande år. Man fick testa på många saker man inte hade gjort tidigare, som paddling, klättra i berg och att vandra. Långt ifrån vad min familj brukade syssla med. Min familj skulle nog aldrig kommit sig upp för ett berg, förtuom kanske om det funnits en bilväg upp till toppen och lite hallonbuskar och lingon längs med vägen som de kunde plocka.

Efter mellanåret som började jag studera på Karleby handelsinstitut. Det var tre intressanta år. Tror jag hade de bästa lärarna där. Även om det var försäljning och kontorsarbete som jag studerade så var det kanske inte det som var mitt starka intresse. Under det sista året i handels skulle vi också göra en tidning. Där vi skulle skriva och göra annonser och layout. Det var jättekul. Mycket roligare än att sälja. Min dröm var att få arbeta på en tidning.

Detta intresse blev senare mitt jobb då jag strax efter skolan fick ett vikariat som annonsproducent på Österbottningen i Karleby. Det jobbet ledde senare till att jag fick fast anställning. Jag minns ännu första annonsen jag gjorde på ÖB. Det var att översätta en helsides möbelannons till svenska. Följande dag i tidningen så var alla ÅÄÖ bokstäver borta i annonsen. Kanske inte så bra start på jobbet.

Jag trivdes på jobbet. Jag kände mig stolt att få arbeta på en tidning. Det var en dröm som blev sann. I tio år arbetade jag på tidningen. Det var tio år av berg- och dalbana. Tio år fylld av glädje, rädsla och sorg.

År 2008 blev jag flyttad till Jakobstad då lokaltidningarna slogs ihop. Det var en stor grej. Jag fick nya kollegor och en ny arbetsplats. Det var också en turbulent tid på kommande. Fylld av uppsägningar och förändringar. Inte ett år var sig likt. Ibland var det svårt att hitta arbetsglädjen då nära kollegor förlorade sina jobb. Jag hade de bästa arbetskamraterna under tiden på tidningen.

År 2015 kom en ny förhandling som ledde till att folk skulle få gå. Under det året blev jag utbränd. Jag var trött på allt. Jag ville ha en förändring. Så mitt under förhandlingarna sade jag upp mig och blev företagare på heltid. Ett beslut som jag hade funderat på en längre tid, men inte vetat om man ska våga ta första steget. Hur ska man nu klara detta då? Nu måste jag själv se till att lönen kommer in på kontot. Förut så kom den ju automatiskt.

Beslutet att starta eget har jag inte ångrat. Det har inte varit lätt, men det har också varit roligt och spännande. Det som man saknat mest från tidigare arbetet är kollegorna och den sociala samvaron. Nu satt man ensam på ett kontor och jobbade. Det var en stor förändring.

2017 kom en stor förändring i mitt liv. Min hyresvärd meddelade att min lägenhet har sålts och jag blir tvungen att flytta. Oj, vart ska jag nu ta vägen? Jag bodde i en radhuslägenhet som jag trivdes jättebra i. Det var mitt hem. Jag har alltid drömt om att få bo någon annanstans eller kanske bo i en kappsäck några år och resa runt världen. Var det här nu ett tecken på att jag ska åka iväg? Men hur ska jag börja?

En dag fick jag ett meddelande på facebook. Det var en rekryterare som frågade om jag var intresserad av att söka ett jobb som IT konsult i Polen? De behövde svenskspråkiga och jag hade de kraven som behövdes. Hmmm Polen? Ska jag nu söka en ny lägenhet i Polen eller Kronoby? Jag bestämde mig för att söka jobbet och efter många intervjuer och tester så fick jag tjänsten som IT konsult på UNIT4 i Wroclaw.

Vilken konstig känsla det var att packa ihop alla saker i lägenheten och sätta allt i ett förråd och åka iväg utomlands med bara en ryggsäck. Vad har jag ställt till med? När hade packat ihop allting och lämnat nycklarna så åkte jag iväg, men först en månad till Indien där jag bodde hos min bästa vän. Senare åkte jag vidare till Ukraina en månad för att sen åka vidare till Polen och påbörja mitt nya jobb. Under de här två månaderna och två första veckorna i Polen så visste jag inte var jag skulle bo. Jag var hemlös. Jag bodde på vandrahem. Det var en konstig känsla. Att åka från trygga Kronoby där jag hade ett hem till ett annat land där jag bor på vandrarhem. Efter en tid fick jag en lägenhet och kunde börja bosätta mig i den nya staden.

Jag inledde också det nya jobbet. Mycket att lära sig och en helt ny arbetsmiljö. Jobbet var helt främmande för mig. Jag hade aldrig gjort sådana här saker tidigare. För mig kändes det här jobbet nytt. Jag var ju van med att vara kreativ. Att skapa och forma saker med bild, färg och text. Nu satt man och klickade sig fram i ett program och försökte lösa fel med hjälp av felkoder och databaser. Visst, detta var också ett kreativt jobb, men inte på samma sätt. Mitt kontrakt gällde i sex månader och jag beslöt att inte fortsätta efter det. Istället fortsatte jag med mitt egna företag och flyttade ur min lägenhet i Wroclaw. Så var man då hemlös igen. Jag reste runt lite. Åkte till Cypern, Ukraina, Sverige, Danmark, Spanien och hem till Finland igen. Här hemma bodde jag hos mamma en stund innan jag hittade ett litet hus som jag nu bor i tillsvidare.

Resor

 

Att få resa betyder mycket för mig och är idag mitt största intresse. Tack vare mitt egna företag har jag även kunnat resa när jag vill och förstås när jag har haft råd. Jag har kunnat göra mitt jobb var jag än befinner mig i världen. Jag brukar tänka; om läsarna bara visste var denna tidning är gjord, då jag satt t.ex. i en säng i Indien i 40 graders värme och redigerade en dagstidning och det var -30 här hemma. Eller då jag satt och gjorde en annons för en bilaffär medan jag satt vid gränskontrollen mellan Ukraina och Polen. Man hade inget val då klockan tickade och deadline var nära. Ännu idag gör jag så här och jag trivs med det.

Meditation

 

Jaha, och hur passar meditation in i det här hela då? Jo, meditation har varit en stor del av mitt tillfrisknande från att jag var utbränd. Det var även före jag blev sjuk. Jag brukade leda meditationgrupper och skriva egna meditationer. Det är något som jag gör ännu idag och som jag kommer att dela med mig här på sidan.

Mat

 

Som jag skrev tidigare så har bakning något som jag höll på med då jag var ung. Det är kanske det största intresset jag har haft och som också har blivit lite av ett jobb då jag skrivit receptartiklar, gjort matvideon, haft mat- och bakkurser samt drivit cafe.

Den som har kommit så här långt i berättelsen om mig så ser tydligt och klart att jag har flera intressen. Om jag börjar analysera allt som har hänt i mitt liv med resor, mat, människomöten och jobb så sitter allting ihop som en röd tråd. Den storyn är så lång så det skriver jag inte här 😉

Tack för att du orkade läsa.

Kaj